Den här julkaktusen som nu blommar så fint i huset på ön har samma ursprung som jag. Dvs. den kommer från Murjek. På 70-talet fick jag den av min mamma och före det fick hon den av sin mamma.




På övervåningen i det här huset framlevde jag mitt första år från den 16 februari 1950. Platsen är Murjek i Jokkmokks kommun. Stationssamhället Murjek, (lulesamiska Mourjek = Bärmyren) var på den tiden ett levande samhälle med skola, affärer, caféer, industrier, biograf mm. Idag är det mesta öde. Mormor och morfar bodde en bit norr om samhället på fastigheten Voudnaberg 12. De hade flera släktingar i samhället. Mormors mor Alma Petrovia, till professionen jordemor, bodde i en stuga strax till höger om vårt hus och lite längre bort bodde mormors bror med familj. En syster till mormor var gift med en konditor. De bodde en bit upp i backen till höger. Morfar hade tre kusiner här ,varav två var skomakare. Snett bakom mig till vänster där jag stått och tagit detta foto bodde en syster till morfar. Den systern och hennes man var mormor och morfar till Stig och Börje Salming. Jag har ingen släkt kvar här, men kommer hit nästan varje år numera. Då övernattar jag alltid på vandrarhemmet, f.d. småskollärarinneseminariet.




Murjek som stationssamhälle uppstod den 12 mars 1888 då det första malmtåget, om 40 vagnar, från Gällivare till Luleå passerade. Året innan hade rälsläggningen gjorts. År 1890 fanns i samhället med omgivning 79 personer. Före det var det knappt hälften så många, utspridda på gårdarna i trakten. Stationshuset (uppe t.v. på vykortet) byggdes 1888. På 1890-talet tillkom övervåningen där stationsmästaren huserade. Det fanns ett järnvägscafé (nere t.v.) som var vida känt som "Wienerbrödsuppehållet". Det var inte ovanligt att resande övernattade på hotellet för att dagen därpå fortsätta. Väntsalen som var byns största lokal var indelad i 1:a och 2: klass och här var ibland dans. Statens Lapska Småskollärarinneseminarium (nere t.h.) flyttades till Murjek 1904 och upphörde 1934. Folkskolan har därefter haft sina lokaler i byggnaden fram till mitten av 1980-talet. Seminariet hade tidigare legat i Mattisudden vid Lilla Lule älv sedan 1875. Ursprungstanken var att samiska lärare skulle utbildas men utvidgades med tiden till att även utbilda svenska lärare. Seminariets unika historia finns bevarad i dess museum. Byggnaden är idag hembygdsgård med vandrarhem och daglig matservering mm. I Murjeks första bil (uppe t.h.) som också är en av de första i Jokkmokks kommun sitter min morfar.


Första nybygget, kallat Lommijaure, anlades år 1800 av skogssamen Pål Mickelsson Tullnär. Det låg vid nämnda sjös östra sida några kilometer sydost om nuvarande Murjek. Nybygget låg på det egna lappskattelandet Storbackens nordvästra del och gränsade mot lappskattelandet Subbats. Murjeks stationssamhälle kom att hamna mitt emellan de två forna lappskattelanden. På skattelandet Subbats hade samen Pål Larsson Klampik år 1798 satt upp sitt nybygge vid Vuodnajaure, 8 km nordväst om det kommande Murjeks station. År 1830 fanns 10 bofasta personer i Murjeksområdet.



Subbats

Då det första malmtåget 1888 hade passerat Murjek var det inte första lasten malm. Nej det hade skett i många år redan, mer eller mindre ända sedan omkring 1800. År 1799 stod en masugn färdig under namnet Selets Bruk, vid Aleån i Nederluleå socken. Det var den äventyrlige friherren Samuel Gustaf Hermelin som dragit igång verksamheten och nu behövde järnmalm. Transporterna visade sig bli alltför mödosamma och kostnadskrävande med de försök som gjordes med hästforor. Det blev enklare och billigare att anlita samerna. Varje same hade i rajden uppemot 12 ackjor efter sig med en last totalt om drygt ett ton. Det lär ha varit svårt att motivera samerna att utföra det här arbetet. Det var främst fjällsamerna som hade sina vintervisten från Gällivare och söderut som tog på sig det här, mer eller mindre motvilligt. Skogssamerna lär inte ha varit intresserade alls.




År 1900 bodde 148 personer i Murjeksområdet. År 1920 bodde där 411 personer och år 1961 var det 578 personer. Idag bor det kanske 90 vuxna personer i Murjeksområdet. Arbetstillfällena är få, men SCA har en timmerterminal i Murjek. Timmerbilar levererar åtskilliga lass under veckorna och varje dag går ett eller två tågsätt med timmer och massaved till Piteå.